work work work

Tillbaka i skolan. Maskinstickning, fackteckningsuppgift och tygtryck. Fullt ös medvetslös.

ingen vet ifall det verkligen hänt

Packar för återresan mot Värnamo. Har sett fram emot det här länge - folkislivet. Men det bästa av allt, träffa alla igen!
Så inser jag mitt i allt packande att nu har jag varit tillbaka i Sverige i ett helt år. Herre. För ett år sen kände jag mig så vilse som man kan bli. Hux flux tillbaka i Sverige efter att golvet öppnats upp under mig. Känns bra att golvet är tillbaka ett år senare. Men det går inte en dag då jag inte saknar mitt älskade Storbritannien.

dags för nästa deja vú

Vart hemma i några dagar nu, även fast jag saknar det livliga Paris så är det faktiskt skönt att vara hemma. Kan ta tag i mina planer och projekt nu. Har hunnit träffa finafinafina Andrea innan hon försvann ner till Linköping, men har mest vart hemma i lägenheten och jobbat.
Mina händer värker efter allt skissande, mina symaskiner spinner av lycka för att de används flitigt och vardagsrumsgolvet är argt för att det inte syns pga allt jag inte plockar undan efter mig.
Åker ner till Småland på måndag, ska bli så fint att träffa alla igen och få skapa, skapa, skapa. Innan dess har jag dock två utställningar att gå på, träffa härliga vänner man aldrig hinner se eftersom man inte bor här längre och ca 1000 andra grejer. Så fint att se dig igen, mitt fina Stockholm.

En sista bild från taxin med detta i lurarna. En låt som betyder mer än jag vill erkänna.

grant my last request

Varför är det alltid så att sista veckan blir bäst? Nya fina bekantskaper, nya upptäckter och mysiga middagar. Ja Paris, jag kommer sakna dig!

we had the same feelings at opposite time

Hade en riktigt fin helg. Lördagen spenderades i Marais, köpte lite presenter till ett kommande födelsedagsbarn, strosade runt och hamnade till slut i ateljén. Anika har varit superwoman och lyckats med något på några timmar som jag försökt med sen november. Jag fick tillbaka min deposition från idiot-hyresvärden från den första lägenheten jag skulle haft. High five Anika!

Söndagsmorgonen spenderades i pyjamas och ritblocket i hand. På eftermiddagen mötte jag upp Ebba utanför Centre Pompidou. Mycket köandes, men efter dryga timmen så befann vi oss inne på Salvador Dalí utställningen. Riktigt roligt. Han verkar ha varit en fantastiskt intressant människa med så många idéer att jag inte slutar fascineras. När vi var klara med utställningen gick vi runt lite på resten av muséet och slutade med en kaffe vid Republique efter att ha gått i snöblasket (!) Idag är det iaf +10. Pluspoäng där Paris!

Direkt efter detta gick jag hem till Anika. Hon hade middag för oss tjejer, vi blev sex stycken till slut. Så himla mysigt. Började med champagne och tilltugg, skratt, franska, engelska, svenska. Gick vidare till middagen som var stek för de andra och tofu till mig. Sen den typiska ostbrickan med massa gott bröd (nej, har inte hållt mitt löfte om att sluta äta så mycket bröd och ost). Så himla fin kväll, men sorgligt. Under middagen började jag inse hur mycket jag kommer sakna detta. Ja, jag har skapat en vardag här och träffat så fantastiska människor. Oklart om man kommer träffas igen. Och att befinna sig i denna stad, och jobba med det jag gör - det går inte riktigt att beskriva, det måste verkligen upplevas. Det är så himla speciellt, så olikt hur det funkar i Sverige. På gott och ont. Hatkärlek x 100. Men skulle aldrig kunna tänka mig att göra nåt annat. Man anpassar modevärlden till sig själv och inte tvärtom. Nog det bästa jag lärt mig under all den tid jag hållt på med detta. Och jag smider planer, stora planer. Självkänsla just nu? Hög för en gångs skull.

Pompidou

Vill också bo här

Halvfärdiga ugglor

lost control

Nej.

Är väl allt jag känner om denna dagen. Ska krypa ner i min säng med en kopp te nu och hoppas på att morgondagen blir bättre. Har iaf fina planer som kan få bort mina tankar från allt bajs en stund. Ska träffa en riktigt härlig person imorgon och på söndag blir det middag med Anika och tjejerna.

blue skies are coming

Ni vet den där känslan. Känslan att kliva upp på morgonen och solen skiner genom fönstret. Så fort man öppnar porten och kliver ut på Rue Saint Bon så bryts tystnaden av bilar som tutar, franska som skriks åt alla håll och kanter och folk som halvspringer till jobbet i sina klackar. Känslan av att gå till en praktikplats som är precis det man vill hålla på med. Känslan av att vara i modets huvudstad. Att man lär sig något varje dag. Och har fina kollegor att prata med. Att man kan blicka tillbaka ett år och SE framstegen. Känslan av att man är på väg dit man vill. Ni vet den där känslan. Den är fin.

i have no reason to reason with you

Mamma gav mig världens bästa råd när jag mådde som sämst förra året. "Man ska inte simma motströms". Så nu ska jag sluta göra det. Bara göra lite bättre beslut här i livet och ta vara på det bra man har.

you captured what seemed all unknowing and candid

Hej hopp. Är så trött så jag nästan svimmar. Har haft besök som har snarkat och gav upp min sköna bäddsoffa och sov i den mycket obekväma loftsängen, så har inte fått all den sömn jag behövt. Tror även att jag och Sarah smittar varandra, back and forth. Gick ett ärende i eftermiddags och kände mig helt svimfärdig när jag rörde mig tillbaka mot studion. Lyckades jobba i två timmar till, men var tvungen att gå hem 20 min innan jag vanligtvis slutar. Så inte så farligt egentligen. Hoppas verkligen jag inte får ännu något hemskt, utan att det bara är sömnbrist.

Utöver detta har det varit en riktigt bra dag. Sarah är verkligen världens goaste och roligaste (och att hon har en helt fab irländsk accent skadar ju inte) så det har vart en sjukt bra dag i ateljén. Vi har mest klippt ut mönsterdelar i skinn vi fick igår till massa kunder i Japan och USA, pratat musik, druckit te och sagt elaka saker om kändisar vi inte tycker om. På eftermiddagen gick Anika igenom lite gamla kollektioner och grävde fram lite plagg till mig och Sarah. Så nu äger jag lite coolers Skärström kläder. Varav en är en illröd skinnväst. Får se om jag kan lyckas matcha den med något..

Har vart hemma en stund nu och hunnit äta. Även klickat hem ett par underbara skor från Vagabond. Jag är en fattig student, men hey - man har sina prioriteringar här i livet.

bildregn

i get lost in the night so high i don't want to come down

Fattar inte vart den här dagen har tagit vägen, har gått sjukt fort. Jag har fortsatt att sy (och sprätta samma söm ca 100 gånger pga industrimaskin som bråkar med mig), sprungit ärenden i mina gamla hoods Republique samt mumifierat Anikas två Stockman för fotograferingen vi hade idag. Apkul. Fotografen var en så jefla cool tjej. Sjukt härlig, slutade aldrig prata (växlades galet mellan franska och engelska) och hade såndär coolerz grungestil.

Nu är jag hemma och är inne på min tredje kopp te (fredagskväll - yep) och känner mig så OTROLIGT inspirerad. För inte så länge sen fann jag ingen anledning att gå upp på morgonen, nu vill jag inte ens gå å lägga mig för det finns så mycket jag vill GÖRA. Har så mycket IDÈER. Livet går upp och ner, och efter ett helvetes 1,5 år så känns det äntligen påväg uppåt. Härligt härligt. Ser fram emot allt jag har ahead of me. Och när man är med någon som Anika som har gjort det här så länge så blir man så inspirerad att göra det själv. Efter en dag hos henne vill jag bara rita, rita, rita, skissa, skissa, skissa, sy, sy, sy. Men mina egna grejer då. Är sjukt kul hos Anika, lär mig jättemycket, men jag jobbar med hennes visioner. Ser fram emot att åka tillbaka till Smålands skogar och jobba med MITT!