.

Konstig vecka. Varit på halvbra humör hela tiden. Och det vart inte bättre igår.
Under jullovet fick min farmor veta att hon hade cancer i magen. Det opererades bort men togs såklart även tester när läkarna såg att den spridits. När jag var i Paris fick jag ett hemskt samtal från pappa då man fått veta att det spridit sig till levern. Det handlade helt enkelt bara om tid, men läkaren visste inte hur lång tid. Kunde vara en månad, kunde vara ett år. Inte fan visste jag att det skulle gå såhär jävla fort. Och det är sjukt svårt att förstå och acceptera. Speciellt när man sitter i ett ensamt rum i Småland och inte kan krama om sin familj.
Som min faster sa, man kan vara förberedd men ändå är man aldrig beredd. Hoppas min fina lilla farmor har det bra, var hon nu än är.