bittersweet melodies

Nu är jag framme i Paris. Första dagen på dessa fem veckor. Resan gick bra. Kunde ta pendeln hela vägen från flygplatsen till Notre Dame och gå de sista fem minutrarna, så slapp kånka runt med de tunga väskorna på metron. Tyvärr var min landlord sen, så fick stå i porten och vänta i dryga halvtimman, lite tysta "bonsoir" till de blivande grannarna som gick in och ut. Och när landlorden väl dök upp var han inte så sugen på att hjälpa mig med väskorna uppför trapporna (ingen hiss, nej) så där fick jag klara mig själv medan han med lätta steg sprang upp till högsta våningen.

Lägenheten är iskall. Men har utsikt över ett blinkande Hôtel de Ville så det känns rätt fint ändå. Och så är själva lägenheten väldigt charmig, liten men fräsch. Helt lagom för denna period.

Älskar känslan av att resa nånstans utan att veta vad som väntar. Har de senaste 2-3 åren känt starkt att jag vill bort. Så då är det så fint när man väl får göra det en stund. Även fast det är sjukt nervöst. Och all denna nervositet har lagts på denna dag. Har ju bott här förut, men då var det ju jag och Jens, nu ska jag göra allt själv. Hitta själv. Bemöta fransmännen på dålig franska och låtsas förstå vad dom säger till mig själv. Bo själv. Helt själv. Men sen när jag sitter här och allt har gått smärtfritt (ja, förutom att gå/klättra/krypa upp för de många trapporna med tunga väskor) ja, då går det helt plötsligt upp för mig att jag inte ska vara här och semestra. Ska ju faktiskt börja jobba imorgon. Och jag har ingen jävla aning om vad som väntar. Och nervositeten kryper sig på en igen. Men det blir nog bra det här. Ska ju ändå få vara med om Paris Fashion Week. Inte många som kan säga det. Iaf inte i min ålder. Jag och Jens var ju iofs här under Fashion Week 2010, och lyckades tom komma in på några visningar, men vi var ju inte med MED. Det ska jag vara nu. Hurra!

Imorgon ska jag väl försöka ladda upp lite bilder, tänker inte ge mig på det nu med tanke på att internet är så segt att jag vill slänga. datorn. i. väggen. Det kommer ju inte ha blivit snabbare imorgon, men man kan ju alltid hoppas.